I lördags så arrangerade 4st otroligt duktiga tjejer ett välgörenhetslopp via deras UF-företag. Alla intäkter i loppet gick oavkortat till Barncancerfonden. Jag är så imponerad över deras arbete. Det var riktigt kul att få vara deras rådgivare under den här perioden, även om känslan var att dem hade klarat sig lika bra helt utan min hjälp. Mycket engagerade och ambitiösa tjejer.
Förutom att få uppleva det här roliga loppet som de anordnat så var det även mitt första lopp på drygt 1.5år. Jag sprang ett 800m lopp på sommaren 2014 och sedan dess inte tävlat alls, framför allt för att jag inte kört några kvalitetspass under hela vintern samt att det har tagit lång tid för kroppen att vänja sig vid den nya tekniken. Så fort jag gått på för hårt tappar jag tekniken och börjar få ont. Jag tränar fortfarande till stor del distanspass men har testat mig successivt fram och har nu 1 kvalitetspass i veckan. Senaste veckorna har det känts som att tekniken har fått sig en rejäl skjuts i rätt riktning och kroppen är betydligt mer redo än vad jag var för 6 månader sedan.
Jag har i veckan inte fått ihop så många sovtimmar och i torsdags var jag påväg att fega ur. Det är som att det byggts upp en slags rädsla i och med att jag inte tävlat på så länge. Jag har också dålig känsla för min form är just nu och därför svårt att veta vad jag kan förvänta mig på tävling. Men jag tuffade till mig och anmälde mig. Kan ha varit det bästa jag gjort på länge. Jag hängde med i starten med ett gäng killar och känslan var riktigt bra. Ett bra flyt och en härlig känsla i kroppen. Det var nästan som att jag sprang och väntade på att kroppen skulle bli trött och säga att jag måste sakta ned tempot. Men det kom aldrig. På slutet kunde jag till och med lägga in en växel till. Tidigare kunde jag aldrig spurta utan hade i stort sätt bara en fart/hastighet. Så härligt när kroppen svarar.
Jag gick som på moln hela dagen igår. Så fantastiskt att kunna tävla och ännu mer fantastiskt att tekniken kändes bra. Jag hade aldrig gjort detta resultat om det inte vore för Spiral Stabiliseringsträningen. Det känns som ett positivt tecken. Nu är det bara att ha tålamod och sakta stegra träningen. Kanske blir det fler lopp i sommar? 
Moa Bremfors, Evelina Eriksson, Clara Stenson, Parthena Elefteriadou tillsammans med mig efter att alla deltagare tagit sig igenom loppet. Tjejerna har gjort ett fantastiskt arbete. Det är mer saker än vad man tror som ska fungera inför ett motionslopp.
Jag och en av mina kunder, Rafael Waters, efter loppet. Jag fick öka rejält på slutet för att inte bli omsprungen av honom ;)! 
En bild på alla Upsala IF tjejer som var med och sprang loppet. Det här är också en del av det löpargäng som jag ska få äran att vara med och coacha från och med nästa vecka. Ser verkligen fram emot det!