Idag var det dags för årets andra pass. På måndagseftermiddagar har jag träning med min coach, Cai, och likaså dagen till ära. Vi har under hösten framförallt fokuserat på 200m intervaller inne på IFU Arena. Känns fortfarande overkligt att det är cykelavstånd till en inomhusarena. Lyxigt. Alla mina pass har sedan jag började ta upp min löpning igen för 2.5 år sedan haft fokus på löpteknik. Farten har därmed fått anpassa sig efter vad jag klarar tekniskt. Det har varit en spännande resa och nu börjar det äntligen kännas som att kroppen förstår och kan översätta det vi velat göra under hela den här perioden. Det är en sak att veta vad man strävar efter i teorin, men sen att göra det i praktiken, det är inte alltid lika lätt. Då är det extra viktigt att ha en coach som pratar samma språk, det finns inget som ger så mycket för känslan i löpsteget som dessa pass med Cai.
Jag har en lång bit kvar innan jag når dit jag vill men att bara vara på rätt väg (och att kroppen håller sig hel!) det är en drivkraft i sig. Jag hade aldrig kunnat ta mig tillbaka och kunna springa så mycket som jag gör idag om det inte vore för justeringarna i min löpteknik och att kombinera löpningen med spiral stabilisering. Tidigare var jag skadad fram och tillbaka i stort sätt hela tiden och fick ta pauser i träningen. Att bara kunna springa är en stor vinst i sig!
Imorgonförmiddag väntar ett distanspass, ser ut att bli en solig löptur...
Spiral stabilisering före, under och efter passet. I bakhuvudet smids planer för årets upplaga av Im a runnerloppet 5km :)
Nöjd och glad efter intervaller inne på IFU Arena i Uppsala.